Vi hör goda nyheter från flera håll hur församlingar och samfund upplever förnyelse och nytt hopp. Det verkar som att Gud (i samarbete med oss människor!) har nåt att säga och göra just här, just nu.

För baptisternas del började flera processer ta form samtidigt för några år sedan. Nya visioner, nya idéer, nytt hopp, mod och engagemang.

Nu har vi kommit några år in i processen och verkar förflytta oss från idéstadiet till att bygga kultur. En Gudsrikeskultur där där allt genomsyras av Guds hjärta (förtröstan på Gud, ödmjukhet, många tjänare som utgör en harmoni mm).

Att komma på en ny idé tar inte länge, men för att bygga kultur behövs tid, uthållighet och bön. Och många olika slags människor med olika talanger, gåvor och bakgrund. Kultur handlar om sättet att leva, livsmönstret. Det handlar om att allt vi gör som gemenskap – både vad vi gör och hur vi gör det – förmedlar ett budskap och riktning.

Det finns en modell som beskriver stegen mot att tjäna tillsammans. Det börjar kanske i att man misstror varandra, tänker mest på det egna eller ignorerar varandra. Men så börjar man mogna, man erkänner att allt kanske inte är som det borde. Och så finns kraften från ovan, att i ödmjukhet och enhet att be tillsammans, fika ihop.

Så lär man känna varann, skapar nya möjligheter och gör det mer målinriktat och medvetet.

Så inser man att nu samarbetar vi, vi hjälper varandra, kommer allt mer ifrån självupptagenheten, ser att vi både har behov och utbyte av varandra. Generositeten flödar allt mer.

På engelska kallas det här cooperation och sedan följer nåt som kallas collaboration. Båda de orden översätts till svenska som samarbete. Men collaboration tar samarbete ett steg längre. Det handlar om att nu har man ett gemensamt mål som ägs/delas av alla, inte att man hjälper någon annan som har ansvaret utan att ansvaret är delat, man är villig att offra/avstå och hålla ut för att nå specifika mål.