Ida-Maria satsar på församling och samfund

Mitt i livet valde Ida-Maria Björkqvist att sadla om och byta inriktning i sitt yrkesliv. Efter drygt 20 år som journalist på Yle sade hon upp sig för att i stället satsa sin tid på lokalförsamlingen och på baptistsamfundet. Sedan års­skiftet är hon anställd på heltid, men hennes anställning delas mellan 40 procent på Purmo baptistförsamling, 40 procent som biträdande distriktsledare norr och 20 procent på samfundet centralt.

Ida-Maria Björkqvist bor sedan 2015 i Purmo med sin familj, som består av maken Mattias och barnen Oscar (17), Victor (15) och Rebecca (8). De bor i Ida-Marias föräldrahem som blev ledigt när hennes föräldrar tyckte att huset var onödigt stort för dem och i stället valde att flytta till ett lite mindre hus snett nedanför det hus där Ida-Maria nu bor. På samma backe bor dessutom hennes bror och hans familj.
– Det fungerar bra. Vi har nära till hjälp med skjutsar, och Rebeccas kusin Ester, som är lika gammal, bor i huset bredvid.

Tid för församlingen

Redan innan hon började jobba som anställd i Purmo baptistförsamling hade Ida-Maria lagt ner mycket av sin fritid på församlingen.
– Det som ändrat jämfört med det, är att jag nu får betalt för det jag gör. Och så har jag ett tydligare helhetsansvar. Dessutom predikar jag ibland, vilket är nytt. Det känns bra att få jobba heltid med det här och inte ha ett annat jobb som tar tid och tankeverksamhet.
Ida-Maria har ansvar för mötesverksamheten och varannan fredag sköter hon Watch.
En hel del hem hembesök och andra former av kontaktskapande ingår också. 
– Det passar mig bra som är van med att jobba med människor.

Tjugo år med Yle

Ida-Maria hann jobba tjugo år som journalist på Yle – med pauser för att föda tre barn. Som nyhetsreporter har hon jobbat både med radio, teve och webben. 
Direkt efter utbildningen hade hon turen att få jobb på Yles lokalavdelning i Karleby. Hon blev tipsad om att redaktören där skulle pensioneras, sökte och fick jobbet. Det var i september 2003.
– Under tiden på Yle har jag jobbat deltid fjorton år. Det är av eget val, för att hinna med familj, studier och frivilliga uppdrag.
Hon tycker att alla borde få jobba deltid, för det gör att man orkar så mycket bättre med annat vid sidan om jobbet.
– Jag har på många sätt haft världens bästa jobb, men det är inte det jag vill se tillbaka på sedan när jag är gammal. 

Frivilliginsatser

För henne känns det viktigare att prioritera familj, vänner och möjligheten att göra frivilliginsatser. Hon är till exempel med i styrelsen i Byaföreningen och Folkhälsan.
– Jag har en speciell förkärlek för frivilliga åtaganden för det är ändå det som upprätthåller en stor del av vårt samhälle och jag tycker det är väldigt tråkigt att förenings- och församlingsliv blir lidande när så många av oss är så trötta efter att ha jobbat långa dagar.
Hon menar att det ibland framställs negativt att vara hemma med barnen, men hon tycker i stället att det borde finnas ännu mer flexibla möjligheter för barnfamiljer.
– Jag har njutit av att kunna bjuda på hembakat ibland när de kommer hem från skolan. Och för min egen del är det också viktigt att själen hinner ikapp.
Att hennes man jobbat heltid har förstås underlättat, det medger hon.
– Han prövade faktiskt på att vara hemma på deltid ett halvt år och jag jobbade heltid i stället, men det passade inte riktigt honom så vi bytte tillbaka.

Ändå heltid nu

Och ändå väljer Ida-Maria nu att byta till ett heltidsjobb. Hur går det ihop?
– Det här jobbet är så annorlunda. Om jobbet på Yle innebar att gå från ”juttu” till ”juttu” med ständiga deadlines, så innebär det jobb jag nu har ofta så långa processer att jag inte ser hur jag kunde sköta det på deltid. Och när jag nu jobbar med församlingar och samfundet är det samtidigt min hjärtesak, vilket gör det svårt att skilja på jobb och fritid. Då är det vettigare att jobba heltid.
Ida-Marias tjänst är fördelad så att hon jobbar 40 procent för Purmo baptistförsamling och resten för samfundet. Av samfundets andel utgörs 40 procent av uppgiften som biträdande distriktsledare norr medan 20 procent delas mellan barn- och ungdomsutskottet och kommunikation.

Triggas av förändring

Ida-Maria triggas av processer och förändring. För många människor kan förändringar kännas jobbiga, men för henne innebär det nästan alltid en positiv utmaning.
Hon konstaterar att hennes nya anställning sammanfaller med många av de processer baptistsamfundet just nu är inne i.
– Det som hänt det senaste året är mycket bättre än vad någon människa skulle kunnat tänka. Det känns som att Gud verkligen haft sitt finger med i det hela, säger hon med ett nöjt leende.
Samarbetet med Erik Bryskhe, som fungerar som distriktsledare norr, är hon mycket nöjd med. 
– Eftersom jag är journalist och inte teologiskt utbildad, är det fantastiskt att ha en erfaren pastor som Erik Bryskhe som parhäst och mentor. 

Prioritera

Ida-Maria erkänner att hon ibland har svårt att säga nej, men inser att med så många arbetsuppdrag som den nya tjänsten innebär så kan hon behöva öva sig i att prioritera ännu mera.
– Framför allt är det viktigt att vi frågar vad som är Guds väg och Guds vilja. Jag är inte intresserad av att bygga upp något i egen kraft för det faller snart ihop. 
När det gäller att lyssna in Guds vilja, tror hon att vägen är att vandra med Gud genom att ha ständig kontakt med honom i bön och genom hans ord i Bibeln.
– Det är inte längden på bönerna som gör det utan att vi ber ofta och ivrigt. 
Den kristna gemenskapen är också viktig.
– Alla har vi olika delar som läggs till helheten. Det kollektiva lyssnandet och bekräftelsen är viktigt. Gud kan bekräfta tankar vi har genom att flera säger samma sak. 

Växt upp och blivit kvar

Ida-Maria har växt upp i en kristen familj och blev döpt redan som nioåring. 
– Jag har aldrig känt något behov av att revoltera eller ta avstånd utan har alltid bara fortsatt att tro på Gud.
Efter att hon tagit studenten 1999 tillbringade hon ett år på Livets Ords bibelskola i Uppsala.
– Det var ett bra år. Det är förstås länge sedan, men jag tror det gav en bra grund som jag har nytta av också nu. Bibelord som vi memorerade då poppar upp ibland fortfarande.
Ida-Maria hör till dem som växt upp i en frikyrkoförsamling och förblivit aktiv. Där hör hon tyvärr till undantagen. Hon är mycket medveten om det, och en av de saker hon satsar på nu framför allt i de olika församlingarna norröver är att försöka samla människor i 30- och 40-års-åldern som har eller haft någon sorts koppling till församlingen. 
– Det känns både inspirerande och viktigt. Om församlingarna ska kunna leva vidare, behöver flera ur den här åldersgruppen träda in och känna att de vill vara med och bygga församling. 

Läser gärna

Om hon har en ledig dag, läser hon gärna. 
– Men absolut inte deckare! Jag tycker det finns tillräckligt mycket ondska och elände i världen utan att jag också ska behöva läsa om det i en deckare.
I stället läser hon gärna böcker med historisk koppling. 
– Jag läser en hel del kristen litteratur också. Det började egentligen när vi flyttade hit och jag insåg hur många kristna böcker min mor och min mormor hade – och jag själv från bibelskoltiden. 
– Läser jag inte så städar jag gärna. Torka damm tycker jag inte om, men däremot att plocka och ordna. Om jag ska sätta mig ner och arbeta, så behöver det vara städat runt mig. Jag tror att det beror på att det pågår så mycket i min hjärna, att jag behöver ha det rent och tomt runt mig.

• Peter Sjöblom

En lite längre version av artikeln finns i den tryckta versionen av MST 2/2024