Myrbergsteaterns andra uppsättning 

utspelar sig i 1850-talets Amerika

Systrarna Jessica och Julia Näs spelar vännerna Kati och Patricia. I bakgrunden den beryktade Syndätaren och till höger den mystiska figuren Singa som är Katis vän och ledsagare. (Foto: David Forsblom).

Myrbergsteatern är en tämligen nygrundad teater och hade sin första föreställning i fjol då man gav pjäsen ”Guds kvarnar mala”. Responsen var god och man spelade för fulla läktare. Årets pjäs heter ”Katrina och skulden”. Den bygger på en bok av Francine Rivers och utspelar sig i en liten isolerad bergsby i Appalacherna under mitten av 1800-talet. Byn styrs av en hård man.

Katrina är en ung flicka som bär på en skuld som hon inte vet hur hon ska handskas med. En mystisk och lite skrämmande figur rör sig också i utkanterna av byn, han är en så kallad syndätare som kommer in till byn bara på natten när ingen ser honom eller när någon dött. Under pjäsens gång får publiken efterhand fler och fler nycklar till varför saker är som de är i byn och vem som egentligen bär på den största skulden. 

Myrbergsteatern är en annorlunda teater på det sättet att den verkar på kristen grund. Eva Hietanen är initiativtagare och också den som arbetat fram manus både till fjolårets pjäs och till årets. Liksom ifjol spelar hon även en av rollerna i pjäsen. Sammanlagt är det tretton skådespelare i ensemblen. 

Eva Hietanens manus är en bearbetning av Francine Rivers bok ”The Last Sin Eater” som utkom 1998. 

Hon har svårt att exakt säga vad det var i boken som fångade henne, men någonting fanns där som tände en gnista av inspiration.

– Den var väldigt dramatisk och ganska annorlunda. Berättelsen fascinerade mig, inte minst det kollektiva undertryckandet av sanningen som är ett centralt tema. 

Det här är alltså andra året för Myrbergsteatern. 

– För mig är den en stor skillnad i år jämfört med ifjol, säger Eva. Det känns mycket lugnare i år. Ifjol kändes det som att jag hade ansvar för allt. Förstås är det också lättare när man gör något andra gången.

I fjol fanns det många fler osäkra aspekter. I år fick man till exempel besked om finansiering betydligt tidigare så att man kunde boka en regissör och på allvar planera för sommaren.

– Den här gången är allt också mycket mera delegerat. I år till har vi och med en egen dräktdesigner, i fjol fick vi låna kläder från fyra eller fem ställen.

Det är Susan Granberg som designat dräkterna, vilket passar utmärkt. Dels har hon gjort sådant tidigare, dels kommer hon själv från USA och känner till de områden där pjäsen utspelar sig.

När jag pratar med Eva är det två veckor till premiären.

– Det är omöjligt att förutse hur det kommer att gå och hur publiken kommer att reagera. Men jag litar på Elias och att han har koll på läget. Jag släpper gärna taget den här gången.

Årets regissör Elias Kackur var ifjol själv en av skådespelarna. Han har svårt att avgöra vad han hellre gör.

– Jag älskar att stå på scenen, men att vara regissör är också väldigt givande. Det är fascinerande att se något växa fram från manus till färdig pjäs. Som skådis jobbar du inifrån dig själv för att skapa en karaktär, medan det i arbetet som regissör mera handlar om att hitta sammanhang och kopplingar och hjärtat i scenerna. 

Trots att det snart är premiär är han inte speciellt orolig. Det han i skrivande stund ännu saknar är ett berg, men han tror det ska fixa sig på något sätt.

Årets pjäs innehåller också några sång-inslag. Även sångerna är skrivna av Eva Hietanen. Martin Klemets, kantor i Vörå, har arrangerat dem och spelat in den musik som ska ackompanjera. 

Premiären är fredagen den 12 juli. Pjäsen ges också 14.7, 15.7, 17.7 och 18.7. Biljetter bokas via myrbergsteatern.fi.

Spelplats är Myrbergs museiområde bakom prästgården i Vörå.

• Peter Sjöblom

Lämna ett svar