Tron på Gud bär Sari och Thomas genom alla livets stormar

Thomas och Sari Kaustinen i Vörå har varit tillsammans i snart fyrtio år. De firade nyligen sin 39:e förlovningsdag och har upplevt mycket tillsammans, både trevliga och mindre trevliga saker. Idag är det framför allt tron på Gud som bär dem genom både svårigheter och glädjeämnen.

Livet har inte bestått av bara glada dagar för Sari och Thomas. De har fått sin beskärda del av motgångar. Den kanske största sorgen är barnlösheten. De försökte länge och väl och tack vare provrörsbefruktning lyckades Sari äntligen bli gravid och de väntade tvillingar. Men den glädje vändes i stor sorg när Sari fick missfall och de förlorade sina barn.
Trots olika motgångar under livet har de ändå lyckats klara av att inte bli bittra.
– Fast emellanåt blir jag lite ledsen. Bland annat för att jag vet att Sari skulle ha blivit en så bra mamma, säger Thomas.
Thomas och Sari har hittat till Vörå frikyrka och där känner de nu att de har sitt andliga hem, även om de fortfarande allt som oftast också besöker andra kyrkor och församlingar. 
– Vi har gått här regelbundet i åtminstone fem år, kanske mer, och skapat vänskapsband med många av vännerna i församlingen. Jag tycker att det gett oss ryggraden i livet med Jesus.
Sari och Thomas deltar alltid i tisdagsbönen i Vörå frikyrka om de bara har möjlighet. De  uppskattar gemenskapen i den gruppen.
– Bönesamlingarna är så familjära. Vi både gråter och skrattar tillsammans. 

Bröstcancer

I oktober 2022 märkte Sari att det var något konstigt med ena bröstet. Hon gick först till en sjuksköterska som efter en undersökning bokade tid till en läkare åt henne. 
Läkaren skrev remiss för ultraljud och mammografi. Det gjordes också en diopsi
– När Sari sedan ringde och berättade att läkarna misstänkte att det var elakartat, blev jag arg och tänkte ”ska det här också behöva hända?” Jag var ärligt talat lite sur på Gud, erkänner Thomas.
På tisdagsbönen den veckan berättade Sari om sin undersökning och att läkaren misstänkte att det var elakartad cancer. 
– Den bönesamlingen grät vi allihopa och bad. Jag tror vi bad bara för mig hela samlingen. Jag blev också smord med olja, berättar Sari. 
Efter några dagar ringde läkaren och bekräftade att det var elakartad bröstcancer. I vänster bröst fanns en stor knöl och cancern hade spridit sig till lymfan. 
Den 8 december 2022 blev Sari opererad. Operationen gick bra och Sari blev hemskickad nästan direkt och fick återhämta sig över julen.
– Läkaren fick bort allt det onda, också en annan knöl som inte hade synts på röntgen. Men han frågade varför jag inte hade kommit tidigare.
På Luciadagen var Sari på slutkontroll och en vecka senare fick hon det glada beskedet att allt ser bra ut.

Rädd och tacksam

Känslorna har gått i vågor för Sari. Ibland har hon varit nästan förlamande rädd.
– När man hör ordet cancer så tänker man lätt att det innebär slutet. När jag fick beskedet greps jag av ångest och rädsla för att dö, mest kanske för att dö en plågsam död.
Sari läste mycket bibel och andaktsböcker och samtalade med vänner.
– Tänk att i Jesus har vi frälsning! Så det är ingen mörk död. Jag är inte lika rädd för döden mera, för tror att jag går till en ljusare framtid.
Kroppen har svarat bra på cytostatikan och hon har i stort sätt kunnat leva som vanligt under behandlingen.
– Jag har lärt mig att förtrösta mera på Gud tack vare det här. ”Må din goda vilja ske!” försöker jag be. Det är en fantastisk känsla att få förtrösta och känna hur Gud bär och leder. Gud leder oss olika, ibland är det längs förunderliga vägar.
Sari har fått rådet att försöka vända det svåra till tacksamhet, så det försöker hon göra.
– Bönen har betytt mycket. Gud hör bön och bönen har stor kraft. Allt kan förvandlas till välsignelse.

Thomas knäopererad

Thomas har för sin del länge haft problem med sina knän. Dels hade han en hel del tungt jobb som ung och dels har han både varit med om motorcykelolyckor och ramlat ner från tak. Sådant sliter på kroppen. Han var egentligen bokad för en knäoperation redan tidigare, men sköt upp operationen på grund av Saris cancer.
Den 5 september i fjol opererades han i vänster knä. Operationen lyckades och han kom hem två dagar efteråt, men efter fem dygn fick han svår smärta i nedre högre lungan och ont i ryggen. Det blev bara värre, så han åkte in till HVC där de uppmätte höga crp-värden.
Det visade sig att en blodpropp gått genom hjärtat och ner till högra lungspetsen. Han låg nio dygn på sjukhus, febern åkte upp och ner och crp var jättehögt, han var trött och hade ont.
– Tydligen var det ändå meningen att jag skulle få leva en stund till. Det lilla jag kan göra för Guds rike, vill jag göra den tid jag har kvar. 
– Faktum är ju att vi alla har bara den här dagen, morgondagen vet vi inget om.
Sara och Thomas är mycket tacksamma över det stöd de upplever sig ha fått från olika håll, inte minst från vännerna i Vörå frikyrkoförsamling. 
De är båda förundrade över vilka vägar livet fört dem, inte minst när det gäller tron.
– Ibland undrar man varför Gud valt just oss. Tänk att jag är så värdefull för Gud och att han ser till lilla mig? Det är en hisnande tanke att till och med huvudhåren är räknade. Sådan omsorg har Gud om oss.

(Artikeln är en något nedkortad version av den som finns i den tryckta tidningen, MST 1/2024)